Olympus OM-1 + 50 mm/1,8 + Fuji Superia 400 film
Model: Julia Rajkovic
Förra veckan lämnade jag in 3 rullar film på framkallning. 2 av dem visste jag att jag hade plåtat typ i somras, men hade ingen aning om vad som var på dem, så det var kul att få se! Har scannat in nästan två rullar nu, tar väldigt lång tid att scanna, men det är en trevlig process. Bilderna blir så himla fina när man fotar analogt, de känns på ett helt annat sät än digitala bilder. Det är också så himla knäppt att det ens funkar att fånga en bild endast genom att ha en svart låda med en lins och ett ljusskänsligt papper. Saker som inte går att ta in riktigt, men är så glad att vi har chansen att kunna avbilda världen genom att fotografera den.
Dessa bilderna på Julia fotade jag en kväll i somras, när vi hade kommit tillbaks till Stockholm efter sommarlovet. Ljuset utanför vår dörr var helt magiskt, så vi passade på att fota lite med våra analoga kameror. Tror nog att jag tog lite digitala bilder också, men dessa blev så himla mycket finare <3
-
Last week I got three rolls of film developed. 2 of them I knew I'd photographed in the summer, I just couldn't remember what was on them. That's the beauty of analog photography, isn't it. The photos are sealed until you develop them, and you have no way of knowing how they turned out until you've scanned them. Analog photos are so pretty as well, they have a totally different feel to them than digital pictures. It's also weird what little you need to capture the world like this, a black box, a lens and some light sensitive paper. I'm so happy that we're able to capture our world with photography.
These photos I captured when Julia and I got back to Stockholm after summer break. It was one beautiful summer evening and we felt like we just had to take some photos in the beautiful light. I think I took some digital ones as well, but the analog photos turned out so much better <3