2018 kom och gick, som i en blinkning. Målen jag satte upp i början av 2018 föll i glömska och när jag tittar tillbaka på dem nu ser jag att jag inte lyckades uppfylla endast ett av dem. Livet kom emellan. Oförutsedda stressmoment som slog mig ur balans. Rutiner var inte att tänka på när jag hade fullt upp med flyttar, jobb, praktik, ideella uppdrag och examen. Det var minst sagt en berg- och dalbana.

När ett år avslutas och ett annat tar vid är det ju kutym här i bloggvärlden att göra en årssammanfattning på något sätt, och jag brukar göra superambitiösa sammanfattningar med bilder från varje månad. Denna gång blir det inte så.

Min relation till bloggen har förändrats väldigt mycket de senaste två åren. Det är inte det att jag inte längre tycker om att blogga, men jag har inte samma behov av att komma hit och skriva och publicera bilder i den utsträckning som jag tidigare gjort. Något som verkligen spelar in här är att instagram har blivit en plattform som jag använder långt mycket mer nu än för några år sedan. Bloggen för mig var en plats där jag delade med mig för att minnas och nu har min instagram blivit den platsen, eftersom det nu är där jag oftast lägger upp bilder från min vardag. Jag tycker om instagram väldigt mycket just för att det är så himla smidigt att slänga upp en bild där. Det är roligt att försöka få bilderna att passa in i flödet och se hur tonen i ens bildflöde förändras beroende på årstid och sinnesstämning. Enkelheten i att fånga bilder med mobilen när jag är på språng. De små ögonblicken i vardagen; de tunna molnen mot den rosa himlen, morgonsolen som lyser in genom fönstret, den där goda pizzan på Gröna Lund och alla konserter. Jag tycker om att dela med mig av dessa stunder på bloggen också, men något jag aldrig tyckt om är att fylla bloggen med mobilbilder. Bloggen har varit platsen där jag delat med mig av de ögonblick jag lyckats fånga med kameran, bilder jag lagt ner mycket tid på. Det har jag helt enkelt inte hunnit med under 2018.

Tiderna förändras, och så även denna lilla plats på internet. Det som en gång var är inte mer. Jag har landat i att det är okej att bloggen inte lever och frodas på samma sätt idag som för fyra år sedan. Inläggen kommer att bli färre 2019 än någonsin tidigare. Men det gör inget. Bloggen kommer att finnas kvar, såklart, men den kommer att ha ett annat fokus.

Jag har alltid tyckt om att skriva. Det har alltid varit lättare för mig att kommunicera via text och jag har alltid haft lättare att ta till mig text. Jag har många tankar, men jag är otroligt dålig på att formulera dessa i talspråk. Inte konstigt att jag spenderat 10 år av mitt liv på internet, där det skrivna ordet har varit i fokus. Hädanefter är det vad jag kommer att fokusera på här på bloggen; skrivandet. Bilder kommer såklart fortfarande spela en stor roll här, som ett komplement till den skrivna berättelsen. Jag kommer inte skriva här om jag inte har något att säga, men ibland blir jag inspirerad till att skriva och då vill jag dela det med er. Ibland är det skönt att bara skriva av sig lite, reda ut de där tankarna och gå vidare.

Jag tycker att vi lämnar 2018 bakom oss. Det var ett skumpigt år. Många fina stunder, men också en del jobbiga. I år är det första året sedan jag var 6 år som jag inte ska gå i skolan, det är ju alltid något. Jag längtar efter all ny musik som kommer släppas 2019, alla konserter jag kommer att gå på, människor jag kommer att träffa.

2019 har mycket att ge och det ska bli så otroligt spännande.

Hej på er. Det var inte igår. Eller förrgår, eller ens förra veckan. Det har ekat tomt här i snart en månad för att jag helt enkelt inte haft lust att blogga. Tråkigt, såklart, men det är sånt som händer ibland.

Under denna månad har jag kommit in i vardagsrutinen i Stockholm igen, sist vi hördes av hade jag precis flyttat upp igen efter sommaren. Åh, sommaren. Så mycket fint att visa er från sommaren. Men en annan dag. Idag ska jag visa er bilder som jag faktiskt också fotograferade idag!! När hände det senast?? Kommer ni ihåg bloggtiden när man fotade lite bilder, som man sedan fixade till och la upp på bloggen samma kväll? Där man berättade om hur dagen hade varit, hur bilderna hade blivit till och hur man bara inte kunde vänta med att blogga dem? Den tiden var fantastisk. Det senaste året har jag längtat efter att känna den där känslan, när det pirrar i hela kroppen och man måste ut och fånga ljuset, fånga världen på bild och sedan visa hur himla fint det kan vara. Men inom mig har det varit helt tyst. 

Fram tills idag. Jag minns inte hur längesedan det var som jag kände det där kreativa pirret i kroppen komma krypande. Ett år? Ett och ett halvt? Kanske mer. Jag har skapat, absolut. Jag har haft planerade plåtningar som jag varit pepp på till en början och bilderna har blivit fina, men jag har inte haft känslan "jag bara måste ta kameran och fota NU; annars exploderar jag". Förrän idag.

För er kanske detta bara är ett gäng skogsbilder. De är fina, ja, men det är ungefär det. Men för mig är detta något så stort som en kreativ comeback och jag har nog aldrig känt mig så lättad. Kanske har flytten till Stockholm (och allt flyttande här uppe) gjort att min kreativa ådra hamnat i skymundan; jag måste ju hinna med att upptäcka staden, umgås med mina nya vänner, fokusera på skolan, träna, laga mat, städa, diska och titta på lite TV-serier först. Kanske är det först nu som jag verkligen har landat, på riktigt. Jag står äntligen stadigt på marken men det kliar i fingrarna, för nu måste jag få utlopp för min kreativitet.

Hela sommaren har jag tänkt att jag borde fota. Ta vara på ljuset, planera in fotograferingar med vänner, skapa bilder NU för snart är det vinter och mörkt och kallt. Men jag har inte känt för det. Inte en endaste gång har jag känt att jag har energi kvar att åka iväg och fota efter en dags arbete. Efter ett tag fann jag mig i det, att det kanske bara är så det är. Man får kreativa svackor men detta är min största hittills. Jag kanske behövde detta? Under halva högstadiet och hela gymnasiet fotade jag flera gånger i veckan. Jag hade alltid nya idéer som jag ville förverkliga och bloggen fullkomligt svämmade över med mina bilder och era fina komplimanger. Jag var i en otrolig uppåtspiral som fullkomligt kraschade efter gymnasiet. Nu, äntligen, känns det som att jag är på väg uppåt igen. Detta blogginlägget är det mest lättskrivna jag gjort på mycket, mycket länge. Åh, vad jag saknat det. Orden bara rinner ur mig.

Vi får hålla tummarna för att den här känslan håller i sig. Jag måste få säga att det känns så jävla fantastiskt. Puss på er.

Det var ett par  år sedan min blogg nådde sin peak, besöksmässigt, och 17-åriga Alma kunde inte förstå att så många ville läsa hennes blogg. Min blogg har såklart aldrig varit “stor” i bloggbranschens ögon, en liten plutt i jämförelse med alla jättebloggar. Men det var min egen lilla värld - det ÄR min egen lilla värld - och jag kunde bestämma precis vad jag själv ville posta. Sedan flyttade jag till Stockholm och hamnade i en långvarig bloggsvacka, vilket såklart var tråkigt. Jag kände att jag tappade kontakten med er som läste och bekantskapen vi hade byggt upp föll i glömska. Fortfarande är ni ett gäng som läser, jag ser er på bloglovin! Men jag ser er inte här på bloggen längre. Ni lämnar inga kommentarer. Ibland trycker någon på hjärtat nedanför ett inlägg om ni gillar det ni ser. Jag saknar kontakten med er! Samtalet. Det bästa jag visste var att läsa era kommentarer, kika in era bloggar och lämna en kommentar där. Skriva nåt fint till er som tack för att ni skickade en kommentar till mig. Jag vill inte låta otacksam, jag är så tacksam över att någon över huvud taget vill läsa det jag skriver och titta på mina bilder! Och jag skriver trots allt här mest för min egen skull, för att jag tycker att det är roligt och för att ha ett arkiv att gå tillbaka till och minnas det som varit. Jag saknar er, så är det bara!

Därför frågar jag er nu; vad vill ni läsa om? Vad saknar ni här? Vad tycker ni är bra, vad tycker ni är mindre bra? Vem är du, hur hittade du hit? Jag vill veta allt! Eller ställ en fråga om ni undrar något! Detta kan bli ett fiasko och sluta med noll kommentarer, men jag hoppas att ni vill prata lite med mig i alla fall <3

It was a couple of years ago since I had my peak on the blog, at least when it comes to visitors on here. 17-y/o me couldn’t believe so many wanted to read the blog. Well, it has never been “big” if you look at all the huge blogs out there, but it was my little corner; it IS my little corner. I could decide for myself what I wanted to post on here. Then I moved to Stockholm and I almost stopped blogging entirely, which was really sad to be honest. I felt like I lost contact with you guys and the relationship we’d had was forgotten. I can still see that there are a few of you reading my posts, I see you on bloglovin! But I don’t see you on the blog anymore. You don’t leave any comments, sometimes someone leaves a like but that’s all. I miss you so much! The conversations we had. What I loved most back in the days was reading your comments, go over on your blogs and leave a comment to you as well. It was an exchange and I got to know who you were through your comments and your blogs. I don’t want to sound ungrateful, because I am so grateful that there is people out there who wanna read my blog and see my photos! And I do write here a lot for my own sake as well, because I enjoy it and because I like having an archive to go back to and remember all the good old times. I miss you, that’s all!

That’s why I’m now asking; what do you want to read about here? What do you miss? What’s good, what’s not so good? Who are you, how did you find me? I want to know everything! Or, if you feel like it, just ask a question or two if you have any! This could easily be a fiasco and end with zero comments, but I hope you want to talk to me. A little, anyway <3

Hittade denna lista på Sandra Beijers blogg och tyckte den var trevlig, så jag lånade den.
I found this list on Sandra Beijer's blog and thought it was fun, so I borrowed it.

Något jag värderar högt i min vardag:
Att vara ledig. Efter en dag i skolan vill jag komma hem, sätta mig i soffan med en kopp te och titta på serier, ensam eller tillsammans med Erik. På helgen vill jag inte ha för mycket planer, söndagen får gärna vara helt öppen. Jag blir stressad av att ha för mycket planerat, därför brukar söndagar vara en typisk slappardag. Pannkaksfrukost och en promenad är alldeles lagom söndagsaktiviteter.

Something I value highly in my everyday life:
Free time. After a day in school I want to come home, make a cup of tea and watch TV, alone or with Erik. On the weekends I don’t want too much planned, that make me stressed. Sunday’s are usually my relax-day; pancakes for breakfast and going for a walk are enough to do on a Sunday.

Det här äter jag till frukost:
En skål med fil och flingor och en macka. Har jag tid brukar jag göra en smoothie och äta den med flingor. Annars skivar jag ner en banan. På mackan har jag ost, honung eller ett ägg, beror lite på vad jag är sugen på den dagen. Dricker alltid en kopp te med mjölk till frukost, annars kan jag inte starta min dag.

What I eat for breakfast:
A bowl with cereal and a sandwich. If I have the time I make a smoothie and eat that with some cereal on top. On my sandwich I have cheese, honey or an egg, it depends on what I feel like having that day. I always drink a cup of tea with milk for breakfast, otherwise I can’t start my day.

När går jag och lägger mig:

Satsar alltid på senast 22, men beror mycket på hur sent jag kommer hem från skolan. Är överlycklig om jag kommer i säng till kl 21, då kan man ligga och läsa länge. Somnar väl oftast mellan 22.30 och 23.

The time I go to bed:
I always aim for around 22, but it depends on when I get home from school. I’m super happy if I get into bed at 21, because it gives me time to read. I go to sleep at around 22.30-23.

Saker som står på min vardagliga to-do just nu:
- Gå och slänga skräp på återvinningsstationen
- Dammsuga
- Träna
- Fota till blogginlägg

Stuff that’s on my to-do-list right now:
- Go out with the trash
- Vacuum the floor
- Go to the gym
- Take photos for a blog post

Det här äter jag till lunch:
Matlåda, kan innehålla vad som helst. Oftast är det någon typ av pasta.

What I eat for lunch:
Left-overs, could be anything. Usually some sort of pasta.

När jag går upp:
Om jag ska till skolan; vid 7. Helger; runt 9.

When I get up in the morning:
If I’m going to school; 7. Weekends; around 9.

Jag går till skolan:
Kvart över 8.

I go to school:
At 8.15.

Jag kommer hem från skolan:
Runt 5, beror lite på. Om jag tränar så blir det lite senare och om jag åker direkt hem så blir det ibland lite tidigare.

I come home from school:
Around 5, it depends. If I go to the gym it’s usually a bit later and if I go directly home it’s a little earlier.

Vad jag gör på vardagskvällar:
Sitter i soffan och tittar på serier med Erik.

What I do every evening:
I watch TV-shows with Erik.

Har jag söndagsångest:
Nja, det brukar jag inte ha. Ibland om jag haft mycket att göra på helgen och känner att jag inte har hunnit vara ledig.

Do I have Sunday anxiety:
Not that often, no. If I do, it’s because I’ve had a weekend full of activities and I feel like I haven’t had the time to relax.

Då var det dags att sätta upp lite nya mål för året! Jag har precis suttit och stirrat mig blind på ordet "goals" så nu känns det inte längre som ett riktigt ord. Men det är det, även om det ser konstigt ut i mitt huvud just nu, haha! 

It is time to set up some goals for the new year! I've just been staring a little too long at the word "goals", to the point where I now feel like it's not a real word. But it is, even if it looks weird to me at the moment, haha!

MÅL FÖR 2018 / GOALS FOR 2018

• Göra en fotobok för 2017 / Make a book of photos from 2017

Något som jag velat göra länge är fotoböcker fyllda med bilder från det gångna året. Det har dock aldrig blivit av, men det hade varit så himla roligt! Att bläddra igenom en bok istället för arkivet på hårddisken känns ju så mycket mysigare. Jag tänker att jag börjar med 2017, sedan får jag se om jag går bakåt i tiden och gör fler.

Something I’ve wanted to do for a long time is photo-books, filled with pictures from the past year. I’ve never done it though, but it would’ve been so much fun! To have a book to look through instead of the archive on my hard drive. I am going to start with a book of 2017, and then if I have the time I might go back and make books for earlier years as well.

• Ta mer vardagsbilder / Capture my daily life

Detta mål passar bra ihop med min önskan att sätta ihop årliga fotoböcker, för det är ju ändå vardagsbilderna som kommer vara de roligaste att titta tillbaka på. En mysfrukost, en promenad i regnet eller en kväll vid sjön. Bilder som gör att man minns vardagen också.

This goes well with my wish to make yearly photography books, because the daily life is after all the most fun things to look back at. Photos that will make you remember the small things.

• Skapa ett upplägg/planering för bloggen / Make up a plan for when and what to post

Ett problem jag haft de senaste åren är avsaknaden av tid och energi till bloggen. Jag har sedan jag började blogga skrivit inlägg om min vardag och lagt upp bilder från fotograferingar. Nuförtiden känner jag att det varken är intressant eller givande att blogga om längre. Jag älskar att skriva och det är något jag vill utveckla, men för att göra det måste jag börja planera mina inlägg och låta dem ta tid. Skriva upp idéer och sedan sätta mig ner 1-2 gånger i veckan och komponera ihop några inlägg. Posta max 3-4 gånger i veckan. Jag vill också göra veckosammanfattningar på bloggen, för att inte tappa bort vardagen i de välplanerade inläggen. Bloggen är trots allt en plats där jag vill kunna minnas och titta tillbaka på vad jag hittat på och då är det bra att sammanfatta varje vecka i ett inlägg.

A problem I’ve had for the past few years is the absence of time and energy for the blog. I have, since I started my first blog, written about my daily life and posted photos from shoots. Nowadays I don’t feel like it’s neither interesting nor developing for me to blog about just that anymore. I love to write and I always have, so that’s something I want to work on and get better at, but to do that I need to let the posts take time. Write down ideas when they pop into my head and sit down 1-2 times a week and compose a few posts. Post a maximum of 3-4 great posts a week. I also want to summarize every week on the blog, so that the daily life doesn’t get lost, because I still want to be able to look back and see what I’ve been up to. Weekly summaries is a great way to do that.

• Skapa mer rörligt/posta mer på Youtube / Create more videos/post more on Youtube

Jag behöver öva mer på rörligt för att jag tycker att det är så himla svårt och det tar så lång tid. Men det tar ju lång tid också för att jag är ovan vid att jobba med rörligt material. Så det hade varit kul att göra lite videos och posta på Youtube. Jag vill så gärna prata musik men har inte hittat ett forum där jag känner att jag kan ventilera mig kring ämnet, men på Youtube kanske det går? Vi får se! Jag vill posta minst 5 videos i år.

I need to practice creating moving material because I think it’s so hard and takes up so much time. But one reason why it takes such time is because I’m not used to it. It would’ve been nice to make some videos and post on Youtube. I am so eager to talk about music somewhere, but I haven’t found a place on the internet where I feel like I can do that, but maybe on Youtube? We’ll see! I want to post at least 5 videos this year.

• Utveckla träningen / Develop my exercise

Något jag har tänkt på det senaste är att jag vill träna mer, både kondition och styrka. Jag har också kommit fram till att hur skönt jag än tycker att det är att träna efter skolan (för att få den där energikicken efter en lång dag) så kommer man hem så sent på kvällen. Slutar jag skolan 4 får jag rusa till gymmet innan det blir helt fullt och sedan är man inte hemma innan halv 6 typ. Jag tror att det hade varit mycket bättre för mig att komma upp tidigare på morgonen och träna innan skolan. Nackdelen är ju då att man måste ha med sig massa extra grejer så att man kan duscha och äta frukost efteråt, men att kunna åka hem direkt efter skolan och vara klar för dagen hade varit så himla skönt.

Something I’ve been thinking about is that I want to work out more than I do today (which is usually 3 times a week). I’ve also come to the conclusion that I love training after school BUT I hate that I come home so late in the afternoon. When I finish school at 4pm I rush to the gym before it gets smacked with people and then I’m not at home until maybe 5.30pm if I’m lucky. That’s why I think I should try to work out before school. It means I have to get up at least an hour earlier and I have to bring stuff so that I can shower afterwards, but seeing as I get to go home directly after I finish school I think it’s worth it.

• Läs mer bloggar / Read more blogs

En anledning till den låga energin här på bloggen har jag kopplat till att jag själv knappt läser andras bloggar längre. Det är en stor inspirationskälla som jag har plockat bort ur min vardagsrutin och om jag börjar läsa bloggar igen tror jag att jag kommer bli mer peppad att posta själv.

I’ve realized that one of the reasons why I haven’t posted as much lately is because I’ve completely stopped reading other peoples blogs. It’s a great inspiration reading other blogs and when I stopped doing that I also stopped posting as much. Which is a shame! That’s why I want to get back into that routine again.

• Läs 12 böcker / Read 12 books

Detta mål hade jag 2017 också och jag tycker att det är både rimligt och en bra push för att läsa mer böcker! Just nu håller jag på med On The Road av Jack Kerouac som jag började på i somras (går långsamt här, haha) och så läser jag Harry Potter och Fången från Azkaban, den illustrerade versionen som jag fick av Malin i julklapp. Måste även komma ihåg att skriva upp vilka böcker jag läser i år! Så att jag har lite koll.

I had this goal for 2017 as well but I think it’s good for another year! I want to read more so I feel like I need to have a goal on the subject. I’m currently reading On The Road by Jack Kerouac (which I started reading in the summer...) and I’m also reading the illustrated version of Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (in Swedish), which I got from Malin for Christmas. I also need to remember to write everything down so I wont forget what books I’ve read, haha!

• Planera och genomföra porträttfotograferingar / Plan and have portrait shoots

För att öva, öva, öva! Jag vill träffa härliga människor att samarbeta med och skapa fina grejer helt enkelt. Testa nya ljus i studion. Plåta på location! Det känner jag att jag saknar i portfolion, locationporträtt.

To practice, practice, practice! I wanna meet amazing people to collaborate with and create beautiful stuff. Try out new lights in the studio. Have location shoots! I feel like I miss a bit of that in my portfolio, location portraits.

• Fota konserter / Photograph concerts

Ännu mer!! Musik är något som ligger mig så nära och jag vill bli en riktigt, jävla duktig konsertfotograf, helt enkelt. Vill plåta minst 10! Ska skaffa Gröna Kortet och hänga på Grönan på så många spelningar jag bara kan.

Even more!! I live for music and I want to become a hella, great, awesome concert photographer. I want to capture at least 10 this year!

• Vara ledig / Take time off

Detta känns så viktigt. Att planera in när jag ska göra blogginlägg/jobb/videos så att jag vet vilka timmar jag ska sitta med det för att sedan kunna släppa allt och vara ledig. På min lediga tid vill jag läsa, titta på film/serier, laga mat, umgås med Erik, ta en promenad, rita, spela brädspel eller gå på bio.

This is so important. To plan in when I should do blog posts/work/videos so that I know what hours I should work and which hours I can have time off. In my free time I want to read, watch movies/series, cook, hang out with Erik, take a walk, draw, play boardgames or go to the movie theatre.

• Fundera på en tatuering / Think about a tattoo

Jag vill så gärna ha en tatuering, men kan ju aldrig bestämma mig vad eller var. Så under 2018 vill jag verkligen fundera ut lite olika förslag så att jag liksom kan bearbeta om jag vill ha den där tatueringen på min kropp för evigt.

I really want a tattoo, but I can’t, for the life of me, decide what or where. So, during 2018 I want to really think about what I’d like so I can get my head around if I want that tattoo on my body forever or not.

Nu får det vara nog med mål! 11 stycken i år. Jag kommer ju omöjligt att klara allt detta, men att ha lite riktlinjer för, framförallt, hur min vardag ska se ut känns bra! Bara att sätta sig ner och planera nu, så att livspusslet går ihop.
Vad har ni för mål för 2018?

Okay, so that’s probably enough! 11 goals for the year. I can’t possibly check off all of these, but to have some guidelines is always good, especially as I want to make some changes in my daily life. I just need to sit down and plan now, so that the puzzle of life will work out fine.
What goals have you set for 2018?

Ännu ett år har kommit till ända! Känns som att det var alldeles nyss jag satt och skrev upp vad jag hade för mål för 2017. Jag tycker inte om att kalla det löften, för det viktigaste kanske inte är att man faktiskt håller sitt löfte - utan att man försöker att förändra något med sitt liv. Här kommer i alla fall listan över mina mål och hur det har gått för mig med att uppnå dem.

- Söka presspass och fota konserter
Check! Första halvåret kändes detta hopplöst, jag sökte presspass på bl.a. Gröna Lund men lyckades inte få komma och plåta någonstans. Men en dag fick jag kontakt med en tjej på Festivalrykten och hon gillade mina konsertbilder och bjöd in mig att plåta för dem. Så i höst har jag plåtat 3 spelningar för Festivalrykten och jag hoppas att det blir fler! Musik är ju det bästa som finns <3

- Ta hand om mig själv
Detta mål var helt enkelt att jag ville börja träna mer, för att få upp styrka och kondition och framförallt för att bli piggare och må bättre. Jag tycker absolut att detta är ett mål som jag uppnått. Att gå till gymmet är numera något som ligger i mina vardagsrutiner och jag försöker att träna 3 gånger i veckan. Nu känns det otänkbart att inte ha ett gymkort, medan det i början av året var en utgift som kändes som ett nödvändigt ont. Jag känner mig mycket starkare och piggare. Så skönt!

- Teama upp med andra kreativa personer och ha photoshoots
Hmm, ja. Jag antar att jag gjort detta en del under året, men kanske inte lika mycket som jag skulle vilja! Men mina två roligaste shoots från året är med människor jag inte träffat tidigare, islatte-shooten med Hanna och fotograferingen med Jemima (som jag har ännu fler bilder att visa er från!).

- Spara och investera
Investerat har jag absolut gjort! Började året med att köpa ett par ordentliga hörlurar då jag aldrig riktigt haft några bra utan bara köpt billiga på Gekås som bara gått sönder... Köpte ett par Marshall med bluetooth och är supernöjd. Har även investerat i ett nytt objektiv, ett 24-105/f4.0 från Sigma som jag är supernöjd med. Min största investering i år har ändå varit min älskade dator. Har aldrig haft en egen, riktigt bra dator. Men nu! En Macbook Pro, så jag kan sitta hemma och jobba också, utan att programmen kraschar. Detta är dyra köp men jag känner att jag har minskat ner på ströshopping, tänkt ett extra varv innan jag köpt nya kläder etc. 

- Starta företag
CHECK! Nu har jag enskild firma. Känns superbra!

- Läsa mer böcker
Mitt mål var att läsa 12 böcker i år. Jag är inte säker på att jag läst så många då jag helt glömt bort att anteckna vilka jag läst, men jag har definitivt läst fler än förra året! Några favoriter är Introvert - den tysta revolutionen av Linus Jonkman (eller läste jag denna förra året? Hmmm...) och Det Lilla Bageriet på Strandpromenaden + Sommar i Det lilla Bageriet på Strandpromenaden av Jenny Colgan. 

- Blogga mer
Nja. Jag har varit dålig på detta faktiskt. Kanske känner jag inte samma behov av att blogga längre? Jag har heller inte samma tid nu som jag hade när jag gick i högstadiet och gymnasiet. Dagarna fylls med annat och eftersom jag inte har ett upplägg för när och hur jag ska blogga så prioriteras det bort. Men bloggen kommer att vara kvar, det lovar jag er!

- Fortsätta på mitt självporträttsprojekt
Nope. Jag vet knappt ens om jag tagit några självporträtt över huvud taget i år. Lite tråkigt! Men jag tror att det är för att jag har en helt annan möjlighet att fota andra nu än vad jag haft tidigare. Jag vill utvecklas på den fronten i stället, och får utlopp för min kreativitet genom att fotografera andra istället för mig själv. 

- Resa
Jag har tyvärr inte varit i England, som jag önskade. Men det blev två veckor i Berlin med skolan och sen har jag varit över i Danmark ett par gånger, men bara över dagen. Berlinresan var en upplevelse och trots att det var en resa med skolan och vi hade fotoprojekt att jobba med kändes det i princip som semester.

- Fota analogt
Detta målet har jag nog lyckats bäst med! Jag hade knappt plåtat något analogt alls för ett år sedan men nu har jag fotat flera rullar! Vet inte ens hur många, men uppåt 10 stycken skulle jag tro! Så himla roligt är det. Det blir mest vardagsbilder, men hade varit kul att få ihop en fotografering med modell någon gång!

-

Another year has passed andit's time to review the goals-list. Let's see how I did this year:

- Get into concert and music photography 
Check! Finally.

- Take care of myself
Check! I now try to go to the gym three times a week and I'm loving it.

- Team up with other creative souls and have photoshoots
Check! 

- Save money and invest in photography equipment
Check!

- Start my own business
Check! Biggest achievement of the year.

- Read more books
Check!

- Update the blog more often'
Nah... I suck at this. I'll have to make up a plan for the blog, I really do.

- Keep up my self portrait project
Nope. Haven't taken a single self portrait. Which is sad but I've had a lot of other great shoots this year.

- Travel
Two weeks in Berlin with school.

- Try out analog photography
Oh yes I have! Here are some analog shots from the year:

För några år sedan följde jag massor av bloggar. Söker 20 om dagen vilket idag låter helt sjukt mycket. Men då, när jag gick på högstadiet/gymnasiet hade jag så mycket mer tid till att läsa bloggar än vad jag känner att jag har idag. Då kom jag hem från skolan vid 4-tiden, gick ut i stallet en sväng och sedan satt jag framför datorn till 21-22 på kvällen och läste bloggar. Idag är jag ofta i skolan till minst kl 4, går till gymmet 3 gånger i veckan, handlar mat, lagar mat, tittar på serier, diskar och umgås med Erik. Jag hinner knappt blogga själv känns det som, hur ska jag då hinna följa massa bloggar också?

Men jag saknar att följa bloggar, och att blogga själv såklart. Jättemycket. Det är så roligt att kunna titta tillbaka på vad man haft för sig, saker man gillat och bilder man tagit. Inspireras av andra bloggare, framförallt.

Så trots att jag inte följer så många bloggar längre, så finns där ändå några som jag fortfarande går in på ibland (alltför sällan) och läser. Det är skillnad på att läsa bloggar och att bara följa någon för att hen har fina bilder. Jag älskar att läsa och skriva och därför tycker jag också om att LÄSA bloggar. Här kommer i alla fall en lista på de bloggar jag tycker om att läsa. Vissa av dessa följer jag såklart även för bildernas skull, men jag gillar dessa personers sätt att skriva väldigt mycket.

-

A few years ago I followed a lot of blogs. I think I read at least 20 different blog a day, which sounds crazy when I think about it today. But back then, in high school I had so much more time to read blogs. I got home from school at around 4, went out to my horse for a bit and then I sat in front of the computer to 9 or 10 in the evening, scrolling through all the blogs. Today I'm in school until at least 4, I work out 3 days a week, shop for food, cook, watch TV-shows, do the dishes and hang out with Erik. I barely have time to blog, how am I gonna find the time to read blogs as well?

But I do miss it. Both reading other peoples blogs and updating my own. A lot. It's great to be able to look back and remember all the small things through the blog, things you've done and liked. Get inspiration from others, especially.

So, even though I don't follow that many blogs anymore, there are a few I still love to read. For me, it's quite different to really read a blog or if you just follow someone for their nice photos. I love to read and write and that's why I also love to READ blogs. So, here's a small list of blogs I still like to read. Some of these I also follow for their pretty photos, but I love these peoples style in writing.

sandrabeijer.se

Sandras blogg är så himla mysig. Det är mycket text men det blandas upp med härliga vardagsbilder. En bra blandning av innehåll, hon skriver mycket om sin vardag men också om inredning, mode, böcker, serier och kärlek. Jag älskar hennes sätt att skriva, det är avslappnat men inte det minsta slarvigt. Hon är otroligt duktig med ord och det märks att hon är utbildad copywriter och numera författare. 

Sandra has a really cozy blog. It's alot of text, but mixed up with pretty pictures from her daily life. It's a great mix of posts; daily life, food, interior design, fashion, books, TV-shows and love. I love her style of writing, it's relaxed but not at all sloppy or careless. She's great with words, you can tell that she's worked as a copywriter before, and now she's an author. 

fireandjoy.com

Detta är typ världens finaste blogg. Nirrimi Joy, som skriver bloggen, är en australiensk fotograf och jag älskar verkligen hennes bilder! Men hon är inte bara fotograf, hon är så himla bra på att skriva berättelser, att måla upp en bild av hennes vardag som gör att det känns som att man läser en bok. Det är långa texter men de är så himla detaljerade och fina och inte alls svårlästa. När jag går in och läser hennes blogg känner jag att "det är det här jag vill göra, jag vill också kunna skriva såhär!!" Underbart.

I think this is the worlds best blog. Nirrimi Joy, who writes it, is an australian photographer and I really do love her photos! But she's not just a photographer, her way with words is just astonishing. She's painting a picture of her daily life and it's like reading a book. The posts are usually very long, but they are so detailed and beautiful and not at all hard to read. When I read her blog all I can think of is "this is what I want to do, I want to be able to write this way too!!"

nevnarien.se

Elin har jag följt superlänge, minns inte ens när jag började följa hennes blogg. Jag tror att jag hittade hennes blogg när jag letade efter bra fotobloggar. Hon har en jättebra fotoblogg och jag älskar hennes bilder, men jag tycker också mycket om hennes skrivande. Mina favoritinlägg på Elins blogg är definitivt de med mest text, men det spelar inte så stor roll om de handlar om ett fototips eller hennes tankar kring kreativitet. Hon skriver på ett sätt som känns inbjudande och det känns alltid så himla enkelt att kommentera på hennes blogg. Det känns så mycket som en konversation när man läser hennes texter, jag känner ofta att jag vill kommentera, vilket är kul!

I've followed Elin for a really long time, I don't even remember how long. I think I found her blog while I was looking for good photography blogs. She's an amazing photographer and I love her photos, but I also love her writing. My favourite posts of her is the really long ones, it doesn't really matter what they're about. She writes in a way that feels very inviting and I always feel like commenting on her posts because it feels like we have a conversation, not just that she's written something for us to read, but something to reply to and that's fun!

nordwest.blogg.se

Mollys blogg hittade jag genom att hon kommenterade på min för en massa år sedan! Ända sedan dess har jag följt henne blogg och det är alltid lika trevligt att gå in och läsa hennes inlägg. Hon postar mycket bilder och skriver mycket om vad hon tänker och känner kring saker, det gillar jag. Mollys blogg är nog den jag kommenterar på allra mest, kanske just för att jag känner igen mig så mycket i allt hon skriver. Hon har en väldigt härlig bildstil också och den kompletterar hennes sätt att skriva bra.

I found Molly's blog years ago when she actually commented on mine! Ever since then I've followed her blog and it's always nice to go and read her posts. She posts a lot of photos and write a lot about what she thinks and feels about things and that's something Ireally like about her and her blog. Molly's blog is probably the one I comment on the most, but that's because I recognize myself in so many of her posts. She has a really nice style of photography too, which complements her texts perfectly.

-

Vad gillar ni att läsa för bloggar? Tipsa mig!! Gärna med mycket text och gärna engelska också!

Do you have any blogs you like to read? Tell me!! Preferably with a lot of text and English ones too!

Olympus OM-1 + 50mm/1,8 lens

Några bilder jag fotade med min analoga kamera när träden blommade i Kungsträdgården.

Some photos I captured with my analog camera when the trees were blooming in Kungsträdgården.

Medan jag redigerade dessa bilder lyssnade jag på välgörenhetskonserten som Ariana Grande anordnade i Manchester igår. Fastnade lite extra för Coldplays "Fix You" som alltid går rakt till hjärtat. Låt oss övervinna denna jävla terror med kärlek nu<3

While I edited these photos I listened to the concert that Ariana Grande held after the Manchester terror attack. I loved Coldplay's "Fix You" a little extra, because it always goes straight to my heart. Let us win over this damn terror, beat it with love<3

Photo and retouch: Emma Grann

Hej och tack för alla fina kommentarer på förra inlägget! Kände att det var viktigt att jag skrev av mig efter det som hänt för att försöka reda ut tankarna. Nu, lite mer än en vecka senare känns det än mer overkligt och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna greppa att det hände här, på en plats där jag själv gått så många gånger. Det känns så mycket mer än man kan tro, man blir påverkad på ett sätt som man aldrig kunde föreställa sig. Jag har tänkt mycket på det nu när jag varit hemma i Varberg på påsklovet, hur terrorn påverkar oss. Försökt få lite distans från det hela och, som jag skrev, inte gå runt och vara rädd. Det är konstigt att vara tillbaka i Stockholm igen, men samtidigt måste vardagen på något sätt flyta på som den gjorde förut, om än med mer kärlek till våra medmänniskor. Jag fick uppleva detta så snart jag landade hemma i lägenheten igår kväll, då jag hade fått ett paket i brevlådan innehållande min plånbok som jag tappade i kaoset på Centralstationen på fredagen när terrordådet ägde rum. Någon hade hittat den och postat den till mig helt enkelt! Blev så glad, det visar verkligen att mänskligheten inte är helt galen ändå.

Bilderna i detta inlägget är från några veckor sedan när jag spenderade en dag på Galleri Telefonplan med Emma, Erik och Julia.

Hi and thank you for all the comments on the last post (sorry I haven't translated it for you!)! I thought it was important for me to write it all down and try to sort out my thoughts about the whole thing. It's weird being back in Stockholm after what happened, but when I got to the apartment yesterday I was glad to find that somebody had sent my wallet back to me. This person had found it on the Central Station, where I lost it in all the rush, and sent it to me. This gesture truly showed that the humanity isn't totally crazy after all.

The photos in this post is from a few weeks ago when I spent a day in the studio with Emma, Erik and Julia.

Strax innan 15.00 igår befann jag mig på Stockholms Centralstation. Jag stod och väntade på mitt tåg som skulle lämna Stockholm och åka mot Göteborg runt halv fyra. Jag hade köpt en glass på Coop som jag åt medan jag väntade och jag stod med mina hörlurar och lyssnade på musik. Det var mycket folk på perrongen men stämningen var lugn och trivsam. Ganska snart fick jag ett meddelande från en vän som undrade om jag var på Drottninggatan. Erik, som hade åkt ett tåg tidigare än mig skickade en skärmdump av en artikel som berättade om en lastbil som kört på människor på Drottninggatan och sedan in i Åhléns entré. Klassens gruppchatt gick varm där vi alla försäkrade varandra om att vi var i säkerhet. Några befann sig i närheten av Hötorget och berättade om alla poliser och ambulanser som befann sig i området. Sakta men säkert märkte man att stämningen på Centralen förändrades. Ett tiotal tåg fick framflyttade avgångstider. Människor gick oroligt omkring och pratade i telefon. Vissa grät i förtvivlan om de inte lyckades få tag på sina anhöriga och ringde om och om igen. Jag försäkrade min familj och mina vänner om var jag befann mig. Ungefär en timme efter lastbilens krasch på Drottninggatan ropades det ut att tågstoppet var på polisens begäran. Misstankar om skottlossning på Fridhemsplan och Hötorget rapporterades och på Centralen blev det än mer oroligt. Tankarna snurrade i huvudet om jag skulle försöka ta sig från stationen men samtidigt visste jag inte exakt var jag istället skulle ta vägen. Jag satt på golvet innanför dörrarna till spår 10 och försökte att inte oroa mig. Jag visste att något skulle kunna hända, jag befann mig på en plats i Stockholm där mycket folk rör sig vilket kan vara en måltavla för terror. Oavsett hur mycket man försöker att inte oroa sig så gör man det. När jag sedan ser att folk börjar springa och ropa längre bort på stationen fanns det inte tid att reflektera över varför de sprang. Jag reste mig så snabbt jag kunde och rusade ut på perrongen, släpandes på min stora resväska. Folk runtomkring mig sprang, vissa hade lämnat sina väskor, andra föll i tumultet. Ingen reflekterade över vad som eventuellt hade startat denna dominoeffekt av panikslagna människor. Hjärtat bultade och adrenalinet pumpades ut i kroppen. Jag följde ett gäng andra in i ett rum som personalen hade öppnat och först där försökte folk samla sig och tänka efter vad som hänt. Personalen talade lugnande till alla och snart kom det fram att det troligen inte var någon fara. Folk frågade efter polis och familjemedlemmar som de tappat bort i kaoset. Några turister frågade mig vad planen var och om något hade hänt. Jag svarade att jag inte visste exakt men att vi nog skulle följa resten av folkströmmen. Polis anlände till platsen och vi blev beordrade att lämna Centralstationen och gå bort från Stockholms innerstad, över bron antingen mot Södermalm eller Kungsholmen. Vi fick order om att det är säkrast att gå till fots och att undvika stora folkmassor. Jag bestämde mig för att gå till Eriks lägenhet, där hans rumskompis Ellen befann sig. Ett lämmeltåg av människor korsade bron och spreds sedan naturligt ut över staden. Jag gick så snabbt jag orkade med min tunga väska och försökte att processa händelseförloppet. Jag pausade en stund i Kronobergsparken, hämtade andan och svarade på sms. Min telefon hade bara några få procent batteri kvar så jag var tvungen att försöka hitta rätt utan GPS. Som tur var har jag promenerat en del på Kungsholmen så det var inga problem att hitta till St. Eriksbron. När jag kom till Karlbergs station hade människor som skulle åka tåg och bussar samlats, i väntan på mer information. Många försökte få tag i taxi. När jag äntligen kom fram var jag svettig, törstig, trött och skakad av händelsen. Jag laddade min telefon och startade internet efter att ha haft det avstängt i närmare 3 timmar. Många av mina vänner utanför Stockholm hade snapat och frågat om jag var okej. En vän från England hade också skrivit och berättade att “it’s all over the news here”. Jag meddelade alla att jag var i säkerhet och att jag mådde bra.

Under kvällen höll jag mig uppdaterad om läget i stan. Jag pratade med mamma och med Erik. Kände mig glad och tacksam över att inget hade hänt mig men också ledsen över att terrordåd sker och att det skedde här, i Stockholm. Jag tror att vi alla någonstans har vetat att det kan ske här också, men oavsett om det förväntas är det alltid en chock när det väl händer. En händelse som kanske utspelades under några få minuter lamslår en hel stad. När ett terrordåd sker vet man inte om det kommer att följas av fler inom de närmsta timmarna. Man är på helspänn.

Jag vill inte vara rädd, det är vad terrorn vill att vi ska vara. Men det är inte lätt att inte vara rädd. Speciellt inte när det sker här, där man själv och människor man känner befinner sig. Vi måste försöka att inte vara rädda trots det, för rädsla föder hat och hat föder våld. Vi måste komma ihåg att ta hand om varandra och att kärleken övervinner allt.