Vågorna gungar mig
En sak som är säker är att jag är helt fantastiskt duktig på att inte blogga under sommaren. Jag försöker tappert till en början innan allt spolas bort likt vågor spolar bort fotspår i sanden. Å ena sidan är det tråkigt att det ekar tomt här inne under flera veckors, ja nästan månaders tid, men å andra sidan är det skönt att inte sitta inne och knappa på tangentbordet när solen lyser där ute. Det finns så mycket mer att hitta på än att blogga på sommaren helt enkelt.
Sommarlovet lider mot sitt slut och som alltid känns det som att jag inte hunnit med ens hälften av allt det jag ville göra. När ska jag sluta tro att man hinner med mer under dygnets timmar bara för att det är sommar? För det gör man ju egentligen inte. Jag sommarjobbar som jag gjort alla andra somrar sedan jag fyllde 16, i år hemma på gården. Efter en hel dags fysiskt arbete blir man trött och sedan orkar man helt enkelt inte med så mycket mer. Har haft lite semester, men mer om det en annan dag.
Jag har inte lyckats styra upp någon fotografering den här sommaren, men jag har fångat en del av min vardag på bild och det är ju lika trevligt det. Bilderna i detta inlägget är från en eftermiddag i juli när jag och Erik åkte ut till havet för att bada och fiska krabbor.
'
Krabborna nappade på räkorna som blev över från räkmackorna vi lagade dagen innan.
Krabb-fiskar'n Erik.
Trots att jag är uppväxt på Västkusten föredrar jag att bada i insjöar. När jag var barn badade jag alltid i havet med farmor, men på senare år har jag hellre åkt till närmsta sjö för ett kvällsdopp. Denna soliga och varma sommar har jag tagit hela två dopp i den salta böljan blå. Även om jag föredrar bad i insjö framför bad i hav måste jag medge att havet har sin charm. Jag har så många fina minnen från havet, jag kan inte förneka att det har en speciell plats i mitt hjärta.
Solvarm hud och saltstänk i håret är ju ganska trevligt ändå.
-
Bilderna på mig har Erik fotat.